Mitt gitarrliv
Jag spelar gitarr. Visste du det?
Här är några roliga fakta om mig och mitt gitarrliv:
Godnatt!
Här är några roliga fakta om mig och mitt gitarrliv:
- Jag spelar gitarr minst 3-4 timmar per dag, tror jag
- Jag älskar att sitta ensam hemma och bara spela gitarr och inte tänka någonting
- Jag kan prioritera bort saker för gitarren, vilket är jäkligt dumt ibland
- Ser jag en gitarr känner jag mig tvungen att spela och handen åker ofta ner i bakfickan
- Jag har 9 plektrum, och är expert på att tappa bort dem
- Jag har spelat gitarr i snart 3 år. Lite mindre
- Jag började spela gitarr tack vare att min kompis Oscar lärde mig tre ackord hemma hos honom när han hade fått sin elgitarr
- Hemma lyssnar jag nästan aldrig på annan musik än den som kommer från min gitarr när jag spelar
- Jag har svårt för att ta in nya band/artister som inte är överbra eftersom jag inte orkar lyssna på dem när jag kan spela istället
- Jag gör roliga minar när jag spelar
- Spelar jag med Wah-wah-pedal kan jag inte låta bli att forma munnen som ett "wah-wah"
- Jag har olika perioder när jag spelar mer elgitarr eller mer akustisk. Just nu har jag en akustisk period
- Jag sitter ofta hemma och nynnar på egna saker men de blir aldrig nedskrivna och därmed bortglömda
- Den högsta tonen jag kan ta är ett E och det händer 2 gånger av 10
- Jag vill kunna försörja mig på gitarren men förväntar mig inte det (Vem vill inte?)
- Jag försöker att inte skryta med de svåra låtar som jag kan, men det är svårt och det uppfattas nog som skryt för vissa, men jaja, det kan man leva med
- Jag beundrar de flesta andra som spelar gitarr och hittar ofta grejer som de gör som jag kan ta efter
- Jag springer omkring med gitarren hemma hela tiden. T. ex. så spelar jag en låt när jag väntar på att bröden ska rosta klart i brödrosten. När internetet strejkar och segar sitter jag också och spelar för att tiden ska går fortare
- Jag älskar mina långa fingrar eftersom man kan spela så mycket sjukt
- Jag tycker att det är asballt att spela bas, ackord och melodi på en gitarr
- Jag tycker det är kul att göra om låtar till olika musikstilar.
- Jag tycker jazz är bra, men lite smått långtråkigt. Ändå är det mest såna låtar jag spela på mina lektioner, och de är grymt kul att spela. De flesta låtar Martin lär mig låter ganska kul också
- Jag vill offra min gymnasieutbildning åt gitarren
- Jag är asrädd för att förlora en hand eller en arm eller ett finger. Skulle dö av tristess.
- Jag älskar när fingertopparna är hård, vilket de är hela tiden, eftersom jag spela hela tiden.
- Jag höll på att dö när jag var i Spanien 10 dagar utan gitarr
Godnatt!
Onsdag...
Mitt i veckan, kortaste skoldagen och gitarrlektion. Rätt hyfsad dag faktiskt :-)
Kom nästan till skolan i tid, fast några minuter sent förstås, bussar är bra. Vi hade så kalla lässamling, då vi läser i våra böcker 30 min på morgonen. Lite lågstadiet över det, men det är rätt skönt, för man kan låtsas läsa och lyssna på musik istället. Jag lånade "Moment 22" från skolan och småläste lite samtidigt som jag lyssnade på käre Winnerbäck. Moment 22 verkar iofs vara en bra bok, men jag ska nog läsa den hemma eller något istället, för det är svårt att läsa i skolan när det pågår så mycket omkring en. Eller egentligen har jag inte svårt för sådant, men ibland blri jag bara så sugen på att joina de andra i deras slagsmål, pokerspelande, kronan eller liknande.
Smidig som jag är så hade jag glömt alla mina skolgrejer hos mamma så idag och igår blev det inget skoljobb. Skönt, men desvärre måste jag ta igen det imorgon och på fredag. Jag kollade dock på lite matte, och gjorde några uppgifter som jag skrev ut (japp, vår skola är så modern att alla uppgifter finns i datorn, woho!).
Vi var i Vakten (vår "replokal", skolans musikhus) och spelade våran blues och massa annat skit. Vi tog också fram en mikrofon och tänkte sjunga, men det spårade en del och blev vrål, falsett och oljud. Imorgon ska vi kanske prova igen, hoppas det kan bli mer seriöst då. Vi måste hur som helst skriva klart texten till vår blues om vi ska få MVG och det ska vi. Jag fick förresten VG+ på musikprovet och ska typ prata/skriva om musikens utveckling för att få ett MVG.
Sen åkte jag buss hem med Sam. Vi tog 610 mot Vallentuna och vara lika sociala som två människor som sitter bredvid varandra och lyssnar på musik utan att säga ett ord till varandra förutom "Hej då, vi ses imorgon" när man går av bussen. Hade gitarrlektion efter det. Lärde mig en skum låt, som ändå var ganska fin, och lite soloskalor till det. Dock så gick det inte så bra att sola, eftersom jag glömde bort skalorna direkt.
Kom sedan hem och gjorde kaffe och bullar. Mums! Tog fram gitarren och gav mig på en gammal goding, "Mombasa" av Tommy Emmanueöl. Jag spelar den inte riktigt som han, men det låter rätt schyst nu. Senast jag försökte tyckte jag den var jättesvår, men nu var den inte alls det. Kul att känna hur man utvecklas. Det är nog det som gör att jag spelar så mycket gitarr. Jag känner hela tiden hur jag utvecklas och det är så grymt kul! Det är bara att ge sig på svåra grejer, och om man inte klarar det så lägger man den åt sidan. Sedan en månad senare så försöker man igen, och plötsligt är det världens enklaste låt. Underbart!
Efter att ha spelat "Mombasa" i några timmar så åt jag och sedan sprang jag ner till tåget. Gjorde ett snyggt hopp över staketet eftersom tåget kom precis när jag kom springandes. Gick sedan från blöta Vallentuna Centrum till blöta Kyrkan. Träffade lite folk, lyssnade på musiken på mässan och satte mig i Stefansgården. Skrytspelade Drifiting några gånger, och sedan satt jag och lekte och drack kaffe.
Sedan ramlade det in lite folk som hade varit på teatern och det blev lite mer fart. Satt och pratade med Lisa, Sandra och Micke och sedan var det till att städa. Städade, sa hejdå till alla och gick mot tåget.
Gick på tåget. Åkte på tåget. Gick av tåget. Gick hem. Satte mig här. Åt. Satte mig här igen. Skrev Jeopardykonversation till AG. Nu ska jag sova. Godnatt!
Kom nästan till skolan i tid, fast några minuter sent förstås, bussar är bra. Vi hade så kalla lässamling, då vi läser i våra böcker 30 min på morgonen. Lite lågstadiet över det, men det är rätt skönt, för man kan låtsas läsa och lyssna på musik istället. Jag lånade "Moment 22" från skolan och småläste lite samtidigt som jag lyssnade på käre Winnerbäck. Moment 22 verkar iofs vara en bra bok, men jag ska nog läsa den hemma eller något istället, för det är svårt att läsa i skolan när det pågår så mycket omkring en. Eller egentligen har jag inte svårt för sådant, men ibland blri jag bara så sugen på att joina de andra i deras slagsmål, pokerspelande, kronan eller liknande.
Smidig som jag är så hade jag glömt alla mina skolgrejer hos mamma så idag och igår blev det inget skoljobb. Skönt, men desvärre måste jag ta igen det imorgon och på fredag. Jag kollade dock på lite matte, och gjorde några uppgifter som jag skrev ut (japp, vår skola är så modern att alla uppgifter finns i datorn, woho!).
Vi var i Vakten (vår "replokal", skolans musikhus) och spelade våran blues och massa annat skit. Vi tog också fram en mikrofon och tänkte sjunga, men det spårade en del och blev vrål, falsett och oljud. Imorgon ska vi kanske prova igen, hoppas det kan bli mer seriöst då. Vi måste hur som helst skriva klart texten till vår blues om vi ska få MVG och det ska vi. Jag fick förresten VG+ på musikprovet och ska typ prata/skriva om musikens utveckling för att få ett MVG.
Sen åkte jag buss hem med Sam. Vi tog 610 mot Vallentuna och vara lika sociala som två människor som sitter bredvid varandra och lyssnar på musik utan att säga ett ord till varandra förutom "Hej då, vi ses imorgon" när man går av bussen. Hade gitarrlektion efter det. Lärde mig en skum låt, som ändå var ganska fin, och lite soloskalor till det. Dock så gick det inte så bra att sola, eftersom jag glömde bort skalorna direkt.
Kom sedan hem och gjorde kaffe och bullar. Mums! Tog fram gitarren och gav mig på en gammal goding, "Mombasa" av Tommy Emmanueöl. Jag spelar den inte riktigt som han, men det låter rätt schyst nu. Senast jag försökte tyckte jag den var jättesvår, men nu var den inte alls det. Kul att känna hur man utvecklas. Det är nog det som gör att jag spelar så mycket gitarr. Jag känner hela tiden hur jag utvecklas och det är så grymt kul! Det är bara att ge sig på svåra grejer, och om man inte klarar det så lägger man den åt sidan. Sedan en månad senare så försöker man igen, och plötsligt är det världens enklaste låt. Underbart!
Efter att ha spelat "Mombasa" i några timmar så åt jag och sedan sprang jag ner till tåget. Gjorde ett snyggt hopp över staketet eftersom tåget kom precis när jag kom springandes. Gick sedan från blöta Vallentuna Centrum till blöta Kyrkan. Träffade lite folk, lyssnade på musiken på mässan och satte mig i Stefansgården. Skrytspelade Drifiting några gånger, och sedan satt jag och lekte och drack kaffe.
Sedan ramlade det in lite folk som hade varit på teatern och det blev lite mer fart. Satt och pratade med Lisa, Sandra och Micke och sedan var det till att städa. Städade, sa hejdå till alla och gick mot tåget.
Gick på tåget. Åkte på tåget. Gick av tåget. Gick hem. Satte mig här. Åt. Satte mig här igen. Skrev Jeopardykonversation till AG. Nu ska jag sova. Godnatt!
Winnerbäck vinner...
Så har man upptäckt en ny man, en ny musiker, en ny låtskrivare. Ingen mindre än Lars Winnerbäck! Visst hade jag hört talas om honom, och jag visste att han är populär, men jag har alltid trott att han inte var något för mig, och det är han väl egentligen inte. Poetiska och svenska texter, tralliga melodier (okejdå, det är väl lite min stil), halvdan röst, nej, det är inte sådant jag lyssnar på....
Idag gav jag honom en chans. Efter att min mattelärare gick omkring med en sådan tröja, och efter att Åhman och Marie pratat bra om konserten i fredags så var jag tvungen att prova i alla fall. Fixade några låtar, lyssnade igenom några gånger och sedan var jag nästan fast. "Wtf, det här är ju bra" var min första reaktion. Texterna är ju inte bara poetiska och djupa utan även roliga. Jag skrattade högt två gånger åt någon låt, kommer inte ihåg vilken. Texten till "Alla vägar har sitt pris" är ju underbar. Jag vet innte om den heter så, men någonting sådant i alla fall.
Just nu är det "Om du lämnade mig nu" som spelas i mitt rum, och den hade jag ju hört förut, men bara i Fredag hela veckan-versionen. Den här är också bra, men jag föredrar Fredagsversionen, för den är så grymt bra gjord, underbar parodi!
Nu blev jag jättesugen på att skriva liknande musik, och jag har ju en tolva, så det är bara att köra på...
Idag gav jag honom en chans. Efter att min mattelärare gick omkring med en sådan tröja, och efter att Åhman och Marie pratat bra om konserten i fredags så var jag tvungen att prova i alla fall. Fixade några låtar, lyssnade igenom några gånger och sedan var jag nästan fast. "Wtf, det här är ju bra" var min första reaktion. Texterna är ju inte bara poetiska och djupa utan även roliga. Jag skrattade högt två gånger åt någon låt, kommer inte ihåg vilken. Texten till "Alla vägar har sitt pris" är ju underbar. Jag vet innte om den heter så, men någonting sådant i alla fall.
Just nu är det "Om du lämnade mig nu" som spelas i mitt rum, och den hade jag ju hört förut, men bara i Fredag hela veckan-versionen. Den här är också bra, men jag föredrar Fredagsversionen, för den är så grymt bra gjord, underbar parodi!
Nu blev jag jättesugen på att skriva liknande musik, och jag har ju en tolva, så det är bara att köra på...
Midnattsvolley
Tjiho, vilken kväll igår. Från klockan 16:00 till 03:02 höll jag mig till kyrksaker.
När jag vaknade och kom och tänka på det så blev jag på emohumör. Sitta (eller stå?) upp hela natten bara för att döma volleyboll och se andra lag ha kul, medan man själv står och halvsover? "Usch och fy, jag orkar verkligen inte". Så tänkte jag då, men så fel man kan ha. Vad gjorde jag igår kväll då?
16:00-17:00 - Domarkurs och avlastning
Jag åkte till Hammarbacken för att få en snabb domarkurs och genomgång av regler, eftersom jag inte visste mycket alls om volleybollregler. AG höll i den grejen. Vi satte också upp nät, domarplintar och närmare 17:00 så kom det mer crew med massa last som vi var tvugna att bära. Sedan fick jag skjuts av Mats till kyrkan och kom dit ungefär 17:10.
17:10-19:00 - Soundcheck och mässa
Sprang in i kyrkan och ser att de andra i mässbandet har riggat rätt mycket. Jag spelar lite piano för att hjälpa sångerskorna att sjunga upp. Bohemian Rhapsody är väl en bra uppvärmningslåt?
Sedan så stämmer jag gitarren och vi testar några låtar. Allt verkar låta bra och vi sitter och leker lite i väntan på att mässan ska börja...
... och det gör den också efter några minuter. PC inleder mässan med att "kyrkklockorna har hängt sig", good shit! Vi spelar alla låtar och det mesta går felfritt, förutom Bathing In Light som jag allid tabbar mig på, för jag är inte van vid det där plocket. Vi tänker köra en fet avslutning med "One of us" med nån hade stängt av allt högtalarljud i kyrkan så det blir inget sådant.
Sedan springer jag och hämtar min gitarr, letar upp min jacka och åker med Simon till Hammarbacken.
19:00-19:45 - Innan första domarinsatsen
Erica och jag slänger av oss grejerna i köket, går och fixar "Crew"-lappar och sedan går vi ner till planerna. Vi är lite smånervösa eftersom ingen av oss har dömt förut. Jag var andredomare och det var iofs ganska skönt, eftersom spelarna alltid klagar på huvuddomaren om de klagar.
Alla samlas på läktaren och några Crewisar pratar om regler osv... Sedan drar matcherna igång och jag och Erica hänger lite i caféterian, för vi dömde inte någon av de första matcherna. Vi tittar på slutet av de matcherna och sedan är det vår tur...
19:45 - 00:00 - Domarinsats och caféhäng
Under denna lilla period dömer jag och Erica matcher till och från och hänger i caféterian till och från. Det var inte så svårt att döma, inte för mig i alla fall, och jag tycker det var riktigt kul! Då ångrade jag mitt dåliga humör som jag hade på morgonen. Sedan hade vi dömt klart för kvällen/natten och det var bara städningen kvar, men först så måste ju slutspelet spelas.
00:00 - 03:11 Slutspel och städning
Slutspelet spelas, och till vår stora glädje vinner Täby, vilket betyder att vi (eller de som åker, jag vet inte om jag ska. Det är väl kul men jag suger ju, men vi kanske ställer upp med flera lag) inte behöver åka så längt nästa midnattsvolley. Under denna tid så spelade vi en del volleyboll, sprang runt osv, men jag kommer inte ihåg allt så det är inte värt att nämna. Eller jo, Alexandra, Emma och någon som börjar på A, Amanda tror jag tog en del kort under kvällen, och det ska bli kul att se dem. Good job!
Sedan börjar städningen. Jag flyttar bord med Sandra Ticklemaister, och sedan checkar jag omklädningsrum på bottenvåningen. Det var inte så jättekul, men det måste göras, och klart man ställer upp (eller nåt)! Sedan sopar jag upp massa schmuts från golvet, som Ronny tar hand om och sedan var jag klar.
Jag säger hejdå till alla, och det märks verkligen att många är trötta, även om jag var ganska pigg just då. Johan åker tillbaka till Jönköping och kommer inte tillbaka förrän vid jul, men de andra kommer jag nog träffa på någon onsdag framöver. Jag hoppas det i alla fall...
03:11 - 04:00 - Hemresa och bedtime
Jag tar 690 hem. När jag kliver på är det bara en 3-4 pers på bussen, plus mig, men sedan stannar bussen utanför MG. Det kliver på en 10-15 stycken och de sjunger sånger som "Tut tut, åka SL-buss" (fyllefylleskrattskrattskratt) och bussresan blir ganska rolig. I Vallentuna kliver det på ännu ett gäng, och de vill att jag ska spela gitarr, eftersom jag hade den med mig, men jag orkar inte ta fram den på bussen.
Jag kliver av vid Ryttarvägen och släpar mig hem. Jag lägger mig direkt i sängen utan att ens borsta tänderna. Ofräscht men sant.
Idag vaknade jag vid 09:45 och gick upp och åt frukost. Sedan duschade jag och bortstade tänderna. Skönt! Tyvärr så blev jag krasslig igår under volleybollen så jag missar min fotbollsträning :( Inte bra...
Vi var i Falun i veckan med skolan. Det var väl kul, men sög stenhårt i jämförelse med de andra gångerna. Ett "haha" till lärarna som skickade hem Sam och Erik för att ha varit i fel rum två gånger efter 00:00. Det var rätt kul, men tråkigt, eftersom de är de som jag känner bäst. Jag och Sampe fick sova själva, vilket inte var så kul, men han är ju också riktigt schyst så det gick bra ändå :)
Falundieten är godis och läsk, och nu missar jag träningen... Fuck...
När jag vaknade och kom och tänka på det så blev jag på emohumör. Sitta (eller stå?) upp hela natten bara för att döma volleyboll och se andra lag ha kul, medan man själv står och halvsover? "Usch och fy, jag orkar verkligen inte". Så tänkte jag då, men så fel man kan ha. Vad gjorde jag igår kväll då?
16:00-17:00 - Domarkurs och avlastning
Jag åkte till Hammarbacken för att få en snabb domarkurs och genomgång av regler, eftersom jag inte visste mycket alls om volleybollregler. AG höll i den grejen. Vi satte också upp nät, domarplintar och närmare 17:00 så kom det mer crew med massa last som vi var tvugna att bära. Sedan fick jag skjuts av Mats till kyrkan och kom dit ungefär 17:10.
17:10-19:00 - Soundcheck och mässa
Sprang in i kyrkan och ser att de andra i mässbandet har riggat rätt mycket. Jag spelar lite piano för att hjälpa sångerskorna att sjunga upp. Bohemian Rhapsody är väl en bra uppvärmningslåt?
Sedan så stämmer jag gitarren och vi testar några låtar. Allt verkar låta bra och vi sitter och leker lite i väntan på att mässan ska börja...
... och det gör den också efter några minuter. PC inleder mässan med att "kyrkklockorna har hängt sig", good shit! Vi spelar alla låtar och det mesta går felfritt, förutom Bathing In Light som jag allid tabbar mig på, för jag är inte van vid det där plocket. Vi tänker köra en fet avslutning med "One of us" med nån hade stängt av allt högtalarljud i kyrkan så det blir inget sådant.
Sedan springer jag och hämtar min gitarr, letar upp min jacka och åker med Simon till Hammarbacken.
19:00-19:45 - Innan första domarinsatsen
Erica och jag slänger av oss grejerna i köket, går och fixar "Crew"-lappar och sedan går vi ner till planerna. Vi är lite smånervösa eftersom ingen av oss har dömt förut. Jag var andredomare och det var iofs ganska skönt, eftersom spelarna alltid klagar på huvuddomaren om de klagar.
Alla samlas på läktaren och några Crewisar pratar om regler osv... Sedan drar matcherna igång och jag och Erica hänger lite i caféterian, för vi dömde inte någon av de första matcherna. Vi tittar på slutet av de matcherna och sedan är det vår tur...
19:45 - 00:00 - Domarinsats och caféhäng
Under denna lilla period dömer jag och Erica matcher till och från och hänger i caféterian till och från. Det var inte så svårt att döma, inte för mig i alla fall, och jag tycker det var riktigt kul! Då ångrade jag mitt dåliga humör som jag hade på morgonen. Sedan hade vi dömt klart för kvällen/natten och det var bara städningen kvar, men först så måste ju slutspelet spelas.
00:00 - 03:11 Slutspel och städning
Slutspelet spelas, och till vår stora glädje vinner Täby, vilket betyder att vi (eller de som åker, jag vet inte om jag ska. Det är väl kul men jag suger ju, men vi kanske ställer upp med flera lag) inte behöver åka så längt nästa midnattsvolley. Under denna tid så spelade vi en del volleyboll, sprang runt osv, men jag kommer inte ihåg allt så det är inte värt att nämna. Eller jo, Alexandra, Emma och någon som börjar på A, Amanda tror jag tog en del kort under kvällen, och det ska bli kul att se dem. Good job!
Sedan börjar städningen. Jag flyttar bord med Sandra Ticklemaister, och sedan checkar jag omklädningsrum på bottenvåningen. Det var inte så jättekul, men det måste göras, och klart man ställer upp (eller nåt)! Sedan sopar jag upp massa schmuts från golvet, som Ronny tar hand om och sedan var jag klar.
Jag säger hejdå till alla, och det märks verkligen att många är trötta, även om jag var ganska pigg just då. Johan åker tillbaka till Jönköping och kommer inte tillbaka förrän vid jul, men de andra kommer jag nog träffa på någon onsdag framöver. Jag hoppas det i alla fall...
03:11 - 04:00 - Hemresa och bedtime
Jag tar 690 hem. När jag kliver på är det bara en 3-4 pers på bussen, plus mig, men sedan stannar bussen utanför MG. Det kliver på en 10-15 stycken och de sjunger sånger som "Tut tut, åka SL-buss" (fyllefylleskrattskrattskratt) och bussresan blir ganska rolig. I Vallentuna kliver det på ännu ett gäng, och de vill att jag ska spela gitarr, eftersom jag hade den med mig, men jag orkar inte ta fram den på bussen.
Jag kliver av vid Ryttarvägen och släpar mig hem. Jag lägger mig direkt i sängen utan att ens borsta tänderna. Ofräscht men sant.
Idag vaknade jag vid 09:45 och gick upp och åt frukost. Sedan duschade jag och bortstade tänderna. Skönt! Tyvärr så blev jag krasslig igår under volleybollen så jag missar min fotbollsträning :( Inte bra...
Vi var i Falun i veckan med skolan. Det var väl kul, men sög stenhårt i jämförelse med de andra gångerna. Ett "haha" till lärarna som skickade hem Sam och Erik för att ha varit i fel rum två gånger efter 00:00. Det var rätt kul, men tråkigt, eftersom de är de som jag känner bäst. Jag och Sampe fick sova själva, vilket inte var så kul, men han är ju också riktigt schyst så det gick bra ändå :)
Falundieten är godis och läsk, och nu missar jag träningen... Fuck...
Såndär grej...
Jag har blivit utmanad (och snor delar av hennes svar också) av Jessica
Utmaning - bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. - den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor - i slutet av inlägget skriver du 8 personer
1. Min största önskan just nu är att komma in på Viktor Rydberg Estet på Jarlaplan, eller på Rytmus
2. Jag tycker sällan synd om mig själv
3. Jag tycker Freddie Mercury är/var en Gud
4. Jag tycker musikaler är ägiga
5. Är musiken tillräckligt hög någonstans sitter jag förgäves och försöker lägga stämmor utan någo ska märka
6. Jag gillar inte konstiga takter, men vill gärna lära mig spela dem
7. Jag har en tendes att ligga och försöka klämma alla mina finnar när jag ska sova, vilket gör att jag sällan sover så mycket
8. Jag lägger mig i snitt 00:00-01:00 varje dag, och går upp 07:30 och stressar ihjäl mig.
Det där var väl sådär lagom intressant? Jaja, jag orkar inte utmana någon, men vill ni döda lite tid så kan ni alltid köra samma sak i eran blogg.
Utmaning - bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. - den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor - i slutet av inlägget skriver du 8 personer
1. Min största önskan just nu är att komma in på Viktor Rydberg Estet på Jarlaplan, eller på Rytmus
2. Jag tycker sällan synd om mig själv
3. Jag tycker Freddie Mercury är/var en Gud
4. Jag tycker musikaler är ägiga
5. Är musiken tillräckligt hög någonstans sitter jag förgäves och försöker lägga stämmor utan någo ska märka
6. Jag gillar inte konstiga takter, men vill gärna lära mig spela dem
7. Jag har en tendes att ligga och försöka klämma alla mina finnar när jag ska sova, vilket gör att jag sällan sover så mycket
8. Jag lägger mig i snitt 00:00-01:00 varje dag, och går upp 07:30 och stressar ihjäl mig.
Det där var väl sådär lagom intressant? Jaja, jag orkar inte utmana någon, men vill ni döda lite tid så kan ni alltid köra samma sak i eran blogg.
I'm in love!
Var på gymnasiemässan idag, tjockt med folk, men ändå kul. Dock tyckte jag det kändes lite för ytligt, för allt handlade om reklam, utom på några ställen där man faktiskt ställde några frågor.
Sen blev jag kär. Erik och jag skulle leta efter våran lärare för att säga till att vi skulle dra. Vi går förbi Rytmusbåset och ser att två par hörlurar är lediga. Vi sätter på oss dem och Erik hinner uppfatta att de ska spela låten "My Hero" av Foo Figthers, den akutiska live-versionen. Jag hade inte hört den förut, men han hade. Gitarren drar igång, lugnt och stilla några taktet. Plötsligt öppnar den blonda tjejen munnen, och vad kommer ut? De vackraste toner jag har hört. En sådan värme, en sådant klang, en sådan känsla... Det bästa är att jag står 2 meter ifrån henne... Jag kollar på henne, och märker att hon är skitsnygg också. Plötsligt verkade Rytmus som en jättebra skola.
I'm in love with your voice
Sen blev jag kär. Erik och jag skulle leta efter våran lärare för att säga till att vi skulle dra. Vi går förbi Rytmusbåset och ser att två par hörlurar är lediga. Vi sätter på oss dem och Erik hinner uppfatta att de ska spela låten "My Hero" av Foo Figthers, den akutiska live-versionen. Jag hade inte hört den förut, men han hade. Gitarren drar igång, lugnt och stilla några taktet. Plötsligt öppnar den blonda tjejen munnen, och vad kommer ut? De vackraste toner jag har hört. En sådan värme, en sådant klang, en sådan känsla... Det bästa är att jag står 2 meter ifrån henne... Jag kollar på henne, och märker att hon är skitsnygg också. Plötsligt verkade Rytmus som en jättebra skola.
I'm in love with your voice
Matte B - Here I Come
En viss person (absolut inte AG) hade problem med ett mattetal från kursen Matte B. Hon skriver talet till mig, jag tänker att google måste vara min vän även nu, och ser en stor chans att göra mig själv glad, och känna mig lite duktig, så jag börjar leta efter en beskrivning på hur man gör.
Google hjälpte mig med resultat nummer 3 och jag går in och läser. Läser, tänker, läser, provar och talet är löst! 10 minuter tog det och nu är jag stolt. Matte B, here I come!
Google hjälpte mig med resultat nummer 3 och jag går in och läser. Läser, tänker, läser, provar och talet är löst! 10 minuter tog det och nu är jag stolt. Matte B, here I come!
Skryt?
Skryt? Nej, för den här inspelning är rätt dålig men ett fint litet utkast i alla fall...
En liten hälsning till Jessica, som jag har glömt bort att nämna både en och två gånger i bloggen. Det var hon som släppte in mig till ÄSKU, och hon sjunger också grymt bra!
Annars en trevlig dag. Repade med Jessica, Johan, AG, PC, Joel och Ronja och mässan gick väl okej, för min del. De andra gjorde skitbra ifrån sig :) Sedan var det volleybollplanering, och det verkar som om jag får spela gitarr på volleybollnatten också, något jag inte kan klaga över, och jag ska också döma matcher... Scary.
Anyway... Ciao!
Så grymt bra!
Bara jag som skrattar och tycker detta är helt awesome? Skänk två minuter av din tid till dessa grabbar, det är värt det...
Hemkomst och återträff
Igår:
Så var man hemma från Göteborg efter en trevlig vistelse hos min farbror och hans fru. Det har varit skoj, och vi har fikat, varit på stan, fikat, ätit mat, fikat, spelat kort och fikat. Göteborgarna är fiktokiga verkar det som, fast det kanske bara är för att jag inte fikar här hemma, för att det är så svinigt dyrt, förutom på McDonken.
På tågresan kände jag hur internetberoendet tog över mig, och jag var helt enkelt tvungen att gå och köpa en trådlöst-internetkupong i Bistron. Ah, vilken njutning att sitta och chatta samtidigt man åker tåg. Var är denna generation påväg?
Stressade hem för att hinna äta innan the big återträff, och slängde i mig massa spaghetti och köttfärssås. Sprang sedan ner till tåget men kom lite tidigt och fick vänta lite. Ser att det är två andra människor på perrongen, en tjej som står lite längre bort och en annan man eller kvinna lite närmare mig. Tjejen vänder sig om, och jag tycker väl att jag känner igen henne, och hon verkar tycka samma sak om mig. Vi båda lutar oss framåt för att se om de verkligen är den personen som vi tror, och visst är det det. Det är ju ingen mindre än Sandra Å. Woho! Vi utbyter några ord om ditt och datt, och mitt tåg rullar in. Jag ska ju ner till återträffen, och hon skulle tydligen på ÄSKU som har sina lokaler i Bällstabergsområdet. Vi säger hejdå, och jag påbörjar min resa mot Mattiasgården.
Hoppar av tåget i centrum, och jag ser att det går fyra personer låååångt framför mig som ser ut som Raz, Agnes, Malin och Lisa och jag tar mina största kliv för att hinna ifatt dem utan att springa. Jag kommer nästan hela vägen fram till dem innan de märker att det är jag :)
Väl framme i Mattiasgården stötar jag på några gamla konfakompisar, riktigt kul att se dem igen! Det går ett bildspel på en vit hela tiden, och vissa bilder är man mindre stolt över. Jag ser att de ledare som jag trodde skulle vara där är där. Sedan så kliver Johan in i rummet! Jag var säker på att han ksulle vara i Jönköping, men tydligen inte! Woho, kvällen blir ännu bättre, för Johan är grymt awesome (och det är väl alla andra ledare också)!
Sen berättar Ola att vi ska göra tacos, och jag ångrar att jag snabbade mig hem och åt. Hur som helst så får jag först skära gurka och sedan steka köttfärs, något som jag är mindre bra på p. g. a. Kunskapsskolans sugiga hemkunskap. Jag pratar lite med ledarTessi och det kommer fram att även hon gick i Kunskapsskolan! Det var lite kul, och vi diskuterade massa lärare. Fransson är favoriten, självklart!
Vi äter, och under tiden så är det en frågesport om olika saker som hände på lägret. Riktigt kul, och en del minnen smmyger sig tillbaka. Man saknar verkligen den tiden...
Sedan leker vi lite lekar och den sista leken blir Älskling, Älskling. Den är underbar, men jag orkar inte beskriva hur man gör. Det var kul, men kort. Efter det går vi ner i Andaktrummet och har en fin liten andakt. Jag fick spela gitarr på andakten, verkar nästan som om det har blivit en självklarhet i denna grupp. Det var kul, men jag spelade inte rätt på någon låt, fast Ola räddade mig och la den bästa basgången till Badar i ljus någonsin.
Efter det så var träffen slut och alla börjar dra sig hemåt. Jag kollar på klockan och ser att jag precis har missat mitt tåg. Stannar kvar och kollar på när ledarna städar och musikalar sig. Måste säga att alla är duktiga sångare och dansare också för den delen. Man kände sig lite dålig när man bara satt och tittade på, men vad ska man göra? :)
Kom i alla fall med nästa tåg, arrivade (svengelska ftw!) till Kragstalund och ska precis ta några stora kliv hemåt när jag hör en röst som säger typ "Mattias" eller "Matte". Ohman, det var Sandra Åhman igen och vi får ännu en liten pratstund. Sedan kommer hennes tåg och vi tar ett kärt farväl och jag spatserar vidare.
Kommer inte så långt dock. Eftersom Äldre SKU som sagt har sina lokalare i Bällstabergsområdet, och några fortfarande är kvar, så vinkas jag in dit, och jag får hänga där några minuter också. Sedan går alla förutom Johan och Joel ut och röker (de gör starkt kaffe istället), och jag lyssnar lite på Johans och Joels konversation, innan jag bestämmer mig för att det är dags att gå hem. Förresten så verkar det som om 4/5 av kyrkan röker. Not bra. AG tyckte att jag borde skriva ett blogginlägg om rökningen inom kyrkan, så titta förbi då och då om det låter som något intressant.
Sedan kom jag hem, satt uppe länge, och gick och la mig. Underbar dag, see ya!
Idag:
Skola.
Awesomeness...
Så var man hemma från Göteborg efter en trevlig vistelse hos min farbror och hans fru. Det har varit skoj, och vi har fikat, varit på stan, fikat, ätit mat, fikat, spelat kort och fikat. Göteborgarna är fiktokiga verkar det som, fast det kanske bara är för att jag inte fikar här hemma, för att det är så svinigt dyrt, förutom på McDonken.
På tågresan kände jag hur internetberoendet tog över mig, och jag var helt enkelt tvungen att gå och köpa en trådlöst-internetkupong i Bistron. Ah, vilken njutning att sitta och chatta samtidigt man åker tåg. Var är denna generation påväg?
Stressade hem för att hinna äta innan the big återträff, och slängde i mig massa spaghetti och köttfärssås. Sprang sedan ner till tåget men kom lite tidigt och fick vänta lite. Ser att det är två andra människor på perrongen, en tjej som står lite längre bort och en annan man eller kvinna lite närmare mig. Tjejen vänder sig om, och jag tycker väl att jag känner igen henne, och hon verkar tycka samma sak om mig. Vi båda lutar oss framåt för att se om de verkligen är den personen som vi tror, och visst är det det. Det är ju ingen mindre än Sandra Å. Woho! Vi utbyter några ord om ditt och datt, och mitt tåg rullar in. Jag ska ju ner till återträffen, och hon skulle tydligen på ÄSKU som har sina lokaler i Bällstabergsområdet. Vi säger hejdå, och jag påbörjar min resa mot Mattiasgården.
Hoppar av tåget i centrum, och jag ser att det går fyra personer låååångt framför mig som ser ut som Raz, Agnes, Malin och Lisa och jag tar mina största kliv för att hinna ifatt dem utan att springa. Jag kommer nästan hela vägen fram till dem innan de märker att det är jag :)
Väl framme i Mattiasgården stötar jag på några gamla konfakompisar, riktigt kul att se dem igen! Det går ett bildspel på en vit hela tiden, och vissa bilder är man mindre stolt över. Jag ser att de ledare som jag trodde skulle vara där är där. Sedan så kliver Johan in i rummet! Jag var säker på att han ksulle vara i Jönköping, men tydligen inte! Woho, kvällen blir ännu bättre, för Johan är grymt awesome (och det är väl alla andra ledare också)!
Sen berättar Ola att vi ska göra tacos, och jag ångrar att jag snabbade mig hem och åt. Hur som helst så får jag först skära gurka och sedan steka köttfärs, något som jag är mindre bra på p. g. a. Kunskapsskolans sugiga hemkunskap. Jag pratar lite med ledarTessi och det kommer fram att även hon gick i Kunskapsskolan! Det var lite kul, och vi diskuterade massa lärare. Fransson är favoriten, självklart!
Vi äter, och under tiden så är det en frågesport om olika saker som hände på lägret. Riktigt kul, och en del minnen smmyger sig tillbaka. Man saknar verkligen den tiden...
Sedan leker vi lite lekar och den sista leken blir Älskling, Älskling. Den är underbar, men jag orkar inte beskriva hur man gör. Det var kul, men kort. Efter det går vi ner i Andaktrummet och har en fin liten andakt. Jag fick spela gitarr på andakten, verkar nästan som om det har blivit en självklarhet i denna grupp. Det var kul, men jag spelade inte rätt på någon låt, fast Ola räddade mig och la den bästa basgången till Badar i ljus någonsin.
Efter det så var träffen slut och alla börjar dra sig hemåt. Jag kollar på klockan och ser att jag precis har missat mitt tåg. Stannar kvar och kollar på när ledarna städar och musikalar sig. Måste säga att alla är duktiga sångare och dansare också för den delen. Man kände sig lite dålig när man bara satt och tittade på, men vad ska man göra? :)
Kom i alla fall med nästa tåg, arrivade (svengelska ftw!) till Kragstalund och ska precis ta några stora kliv hemåt när jag hör en röst som säger typ "Mattias" eller "Matte". Ohman, det var Sandra Åhman igen och vi får ännu en liten pratstund. Sedan kommer hennes tåg och vi tar ett kärt farväl och jag spatserar vidare.
Kommer inte så långt dock. Eftersom Äldre SKU som sagt har sina lokalare i Bällstabergsområdet, och några fortfarande är kvar, så vinkas jag in dit, och jag får hänga där några minuter också. Sedan går alla förutom Johan och Joel ut och röker (de gör starkt kaffe istället), och jag lyssnar lite på Johans och Joels konversation, innan jag bestämmer mig för att det är dags att gå hem. Förresten så verkar det som om 4/5 av kyrkan röker. Not bra. AG tyckte att jag borde skriva ett blogginlägg om rökningen inom kyrkan, så titta förbi då och då om det låter som något intressant.
Sedan kom jag hem, satt uppe länge, och gick och la mig. Underbar dag, see ya!
Idag:
Skola.
Awesomeness...
Idétorka.
"Sam har snickarkuk"
Den meningen säger väl allt om dagen.
Den meningen säger väl allt om dagen.
Plektrum showdon
Välkomna till Plektrum Showdown, en rangordning av alla mina plektrum med en fet analys under. Enjoy.
Plektrum till elgitarrer:
1. Jim Dunlop "Stubby", 1,0 mm
Historia: Detta plektrum inskaffades så sent som i fredags. Dock är det inte mitt första av denna typ utan det andra. Hur som helst började det med att jag spelade med ett likadant, fast 2.0 mm. Jag gillade inte det plektrumet alls, eftersom jag är svag för lite tunnare plektrum, men min gitarrlärare lärde mig göra skriktoner, och för att kunna göra det ska man helst ha ett litet plektrum, eller hålla långt ner på ett stor plektrum. Jag var helt enkelt tvungen att använda 2.0 mm:aren. Senare när jag var på Musikbörsen för några månader sedan hittade jag detta guldkorn i lådan bredvid 2.0mm:arna. Jag köpte ett och det blev snabbt favoriten, eftersom det blev så lätt att spela.
Användning: Man kan spela snabbt, vacker, skrikigt och bara kvintrock med det, så det går att använda till det mesta. På akustisk stålsträngad gitarr så suger det hårt, men på nylonsträngad och på elgitarr knäcker det. Dock kan det ibland vara lite jobbigt, men det är fortfarande mitt favoritplektrum.
Bedömning: 9/10 -lättspelat, skrikigt, men inte skapat av Gud.
2. Jim Dunlup (okänt namn), 2,15 mm
Historia: Efter att ha blivit kär i föregående plektrum tänkte jag köpa ett par att ha i reserv. Dock så var de slut, men eftersom jag ändå var på Musikbörsen så tänkte jag att jag lika gärna kunde köpa något annat. Jag köpte detta och några till, och även om jag inte gillar det lika bra som jag gillar "Stubby" så är det ett schyst plektrum.
Användning: Skriktoner går bra med detta plektrum också, men det är något svårare. Dock så är detta plektrum bättre till kvinter och nylonsträngad akustisk, eftersom det ger ett rundare ljud som jag gillar. Till stålsträngad akustisk suger detta plektrum nästan lika hårt som "Stubby".
Bedömning: 7/10 - skönt plektrum, men plektrum tjockare än 1.5 mm är inte min smak, även om detta är bra. Mångsidigt, men inte en kreation av varken Gud eller Alah (nu får jag al qaida efter mig).
3. Jim Dunlop Jazz I, 1,0-1,25mm (exakt tjocklek okänd, men inte mer eller mindre än dessa mått)
Historia: Detta är ett plektrum från så sent som i fredags. Det ser väldigt mycker ut som föregående plektrum, men är inte alls likadant. Min gitarrlärare använder plektrum av den här typen, kanske för att de heter "jazz" och han spelar jazz.
Användning: Även detta är ett mångsidigt plektrum, men jag känner det inte så bra. Det som är svårare med detta plektrum är att spela snabba toner på en och samma sträng. Udden på plektrumet är inte spetsig, och det gör att plektrumet träffar strängen med en större yta, vilket gör det tyngre. Annars är det ett bra plektrum, som är svårt att tappa. Det är bokstäver på båda sidor av det, och det gör greppet väldigt bra.
Bedömning: 6/10 -bra grepp, månsidigt och fint namn
4. Harley Davidson-plektrum, 1,0mm
Historia: Sprillans nytt plektrum, det ser man på att trycket fortfarande är kvar, införskaffat i fredags. Jag hade köpt 4 stycken "Stubbys" och väntade bara på att Oscar skulle betala klart, när jag ser lådan som det står "Harley Davidson" på. Jag blir lite nyfiken och kollar i den, och där är det massor med plektrum i olika storlekar. Jag köper två stycken såna också och går glatt hem.
Användning: Detta plektrum går att använda till det mesta det med, men skriktonerna och de jättesnabba tonerna är mycket svårare med detta. Anledningen att den placerar sig på tredje plats är för att jag tycker det är ganska läckert. Dock så skulle ett "Jack Daniels"-plektrum vara mycket coolare, men jag har inte fått tag på något sådant än.
Bedömning: 5/10 - snyggt, rätt tjocklek, men annars bara ett vanligt plektrum.
5. Jim Dunlop Fins, 1,07mm
Historia: Jag köpte ett plektrum av denna typ fast vitt och mycket tunnare till min tolvsträngade gitarr. Det blev snabbt en favorit till den gitarren, och när jag hittade ett tjockare och svart så var jag tvungen att köpa det för att kolla hur det lät på elgitarr. Och det var varför...
Användning: Detta är det elgitarrplektrum jag använder minst av de som är med i showdownen. Det är klumpigt, går inte att spela snabbt med, men man kan få till skriktoner och det är rätt tjocklek. Det här plektrumet funkar bäst om man ska spela kvinter, typ Metallica, och inte har något solo i samma låt. Det har bra grepp och tappas sällan, men mångsidigt? Nej.
Bedömning - 3/10 - bra grepp och kvintigt, men inte mer
Det var alla elgitarrplektrum som fick vara med idag. Över till:
Plektrum för akustisk gitarr:
1. Jim Dunlop Fins, 0,42/0,53mm
Historia: Min käre kompis Oscar berättade någon gång i början när vi båda hade börjat spela gitarr att han hade et plektrum med "typ taggar på" hemma. Jag blev nyfiken och nästa gång jag ramlade inte på Musikpunkten så hittade jag dessa. Jag förutsatte att det var såna här som Oscar menade och jag köpte ett. Dock så blev jag besviken. Jag spelade nästan bara elgitarr då, och mjuka plektrum till var inte alls bra. Januari 2007 köpte jag min tolvsträngade Fender. Jag provade alla möjliga plektrum till den, och tog till sist upp detta, som hade legat och skräpat i bakfickan under några år. Det lät gudomligt.
Användning: Jag använde endast detta till min tolvsträngade, men det låter äckligt bra! Man kan spela sköna lock och ackord samtidigt (sök på '39 intro på Youtube och ta den som är högst upp, det är jag) och man kan bara skönspela ackord. Det är ett underbart plektrum helt enkelt! Det finns två tjocklekar som jag tycker är lika bra, 0,42 och 0,53. Jag tror också att jag är en av de få (eller kanske den enda) som faktiskt spelar med den vågiga delen.
Bedömning: 10/10 - Detta är Guds skapelse, så är det bara. Favoritplektrum nr. 1.
2. Harley Davidson-plektrum, 0.50mm
Historia: Nytt plektrum från i fredags, inköpt av samma anledning som andra HD-plektrumet.
Användning: Inte ett underbart plektrum, inget grepp alls, men tjockleken är perfekt! En halv millimeter ger en underbar klang och det är skitskönt att bara sitta och spela kalssiska ackordföljder som C, Am, F, G.
Bedömning: 5/10 - ackord-only plektrum, men skön tjocklek och bra ljud
Det var alla plektrum. Jag hoppas du har lärt dig lite om min plektrumpsykologi. Jag ska nog bli professor inom plektrum, det vore coolt. Min förre gitarrlärares kompis var professor i hårdrock. Det är ganska coolt.
Det kommer förmodligen ett roligare, mer intressant inlägg senare ikväll. Håll ut!
Plektrum till elgitarrer:
1. Jim Dunlop "Stubby", 1,0 mm
Historia: Detta plektrum inskaffades så sent som i fredags. Dock är det inte mitt första av denna typ utan det andra. Hur som helst började det med att jag spelade med ett likadant, fast 2.0 mm. Jag gillade inte det plektrumet alls, eftersom jag är svag för lite tunnare plektrum, men min gitarrlärare lärde mig göra skriktoner, och för att kunna göra det ska man helst ha ett litet plektrum, eller hålla långt ner på ett stor plektrum. Jag var helt enkelt tvungen att använda 2.0 mm:aren. Senare när jag var på Musikbörsen för några månader sedan hittade jag detta guldkorn i lådan bredvid 2.0mm:arna. Jag köpte ett och det blev snabbt favoriten, eftersom det blev så lätt att spela.
Användning: Man kan spela snabbt, vacker, skrikigt och bara kvintrock med det, så det går att använda till det mesta. På akustisk stålsträngad gitarr så suger det hårt, men på nylonsträngad och på elgitarr knäcker det. Dock kan det ibland vara lite jobbigt, men det är fortfarande mitt favoritplektrum.
Bedömning: 9/10 -lättspelat, skrikigt, men inte skapat av Gud.
2. Jim Dunlup (okänt namn), 2,15 mm
Historia: Efter att ha blivit kär i föregående plektrum tänkte jag köpa ett par att ha i reserv. Dock så var de slut, men eftersom jag ändå var på Musikbörsen så tänkte jag att jag lika gärna kunde köpa något annat. Jag köpte detta och några till, och även om jag inte gillar det lika bra som jag gillar "Stubby" så är det ett schyst plektrum.
Användning: Skriktoner går bra med detta plektrum också, men det är något svårare. Dock så är detta plektrum bättre till kvinter och nylonsträngad akustisk, eftersom det ger ett rundare ljud som jag gillar. Till stålsträngad akustisk suger detta plektrum nästan lika hårt som "Stubby".
Bedömning: 7/10 - skönt plektrum, men plektrum tjockare än 1.5 mm är inte min smak, även om detta är bra. Mångsidigt, men inte en kreation av varken Gud eller Alah (nu får jag al qaida efter mig).
3. Jim Dunlop Jazz I, 1,0-1,25mm (exakt tjocklek okänd, men inte mer eller mindre än dessa mått)
Historia: Detta är ett plektrum från så sent som i fredags. Det ser väldigt mycker ut som föregående plektrum, men är inte alls likadant. Min gitarrlärare använder plektrum av den här typen, kanske för att de heter "jazz" och han spelar jazz.
Användning: Även detta är ett mångsidigt plektrum, men jag känner det inte så bra. Det som är svårare med detta plektrum är att spela snabba toner på en och samma sträng. Udden på plektrumet är inte spetsig, och det gör att plektrumet träffar strängen med en större yta, vilket gör det tyngre. Annars är det ett bra plektrum, som är svårt att tappa. Det är bokstäver på båda sidor av det, och det gör greppet väldigt bra.
Bedömning: 6/10 -bra grepp, månsidigt och fint namn
4. Harley Davidson-plektrum, 1,0mm
Historia: Sprillans nytt plektrum, det ser man på att trycket fortfarande är kvar, införskaffat i fredags. Jag hade köpt 4 stycken "Stubbys" och väntade bara på att Oscar skulle betala klart, när jag ser lådan som det står "Harley Davidson" på. Jag blir lite nyfiken och kollar i den, och där är det massor med plektrum i olika storlekar. Jag köper två stycken såna också och går glatt hem.
Användning: Detta plektrum går att använda till det mesta det med, men skriktonerna och de jättesnabba tonerna är mycket svårare med detta. Anledningen att den placerar sig på tredje plats är för att jag tycker det är ganska läckert. Dock så skulle ett "Jack Daniels"-plektrum vara mycket coolare, men jag har inte fått tag på något sådant än.
Bedömning: 5/10 - snyggt, rätt tjocklek, men annars bara ett vanligt plektrum.
5. Jim Dunlop Fins, 1,07mm
Historia: Jag köpte ett plektrum av denna typ fast vitt och mycket tunnare till min tolvsträngade gitarr. Det blev snabbt en favorit till den gitarren, och när jag hittade ett tjockare och svart så var jag tvungen att köpa det för att kolla hur det lät på elgitarr. Och det var varför...
Användning: Detta är det elgitarrplektrum jag använder minst av de som är med i showdownen. Det är klumpigt, går inte att spela snabbt med, men man kan få till skriktoner och det är rätt tjocklek. Det här plektrumet funkar bäst om man ska spela kvinter, typ Metallica, och inte har något solo i samma låt. Det har bra grepp och tappas sällan, men mångsidigt? Nej.
Bedömning - 3/10 - bra grepp och kvintigt, men inte mer
Det var alla elgitarrplektrum som fick vara med idag. Över till:
Plektrum för akustisk gitarr:
1. Jim Dunlop Fins, 0,42/0,53mm
Historia: Min käre kompis Oscar berättade någon gång i början när vi båda hade börjat spela gitarr att han hade et plektrum med "typ taggar på" hemma. Jag blev nyfiken och nästa gång jag ramlade inte på Musikpunkten så hittade jag dessa. Jag förutsatte att det var såna här som Oscar menade och jag köpte ett. Dock så blev jag besviken. Jag spelade nästan bara elgitarr då, och mjuka plektrum till var inte alls bra. Januari 2007 köpte jag min tolvsträngade Fender. Jag provade alla möjliga plektrum till den, och tog till sist upp detta, som hade legat och skräpat i bakfickan under några år. Det lät gudomligt.
Användning: Jag använde endast detta till min tolvsträngade, men det låter äckligt bra! Man kan spela sköna lock och ackord samtidigt (sök på '39 intro på Youtube och ta den som är högst upp, det är jag) och man kan bara skönspela ackord. Det är ett underbart plektrum helt enkelt! Det finns två tjocklekar som jag tycker är lika bra, 0,42 och 0,53. Jag tror också att jag är en av de få (eller kanske den enda) som faktiskt spelar med den vågiga delen.
Bedömning: 10/10 - Detta är Guds skapelse, så är det bara. Favoritplektrum nr. 1.
2. Harley Davidson-plektrum, 0.50mm
Historia: Nytt plektrum från i fredags, inköpt av samma anledning som andra HD-plektrumet.
Användning: Inte ett underbart plektrum, inget grepp alls, men tjockleken är perfekt! En halv millimeter ger en underbar klang och det är skitskönt att bara sitta och spela kalssiska ackordföljder som C, Am, F, G.
Bedömning: 5/10 - ackord-only plektrum, men skön tjocklek och bra ljud
Det var alla plektrum. Jag hoppas du har lärt dig lite om min plektrumpsykologi. Jag ska nog bli professor inom plektrum, det vore coolt. Min förre gitarrlärares kompis var professor i hårdrock. Det är ganska coolt.
Det kommer förmodligen ett roligare, mer intressant inlägg senare ikväll. Håll ut!
Snö 2-3 november, skillzor!
Så var det vitt ute igen. Eller inte längre, men det var det inatt. Jag sov hos Sam natten till idag, och den här gången var också Erik med. Han var i Turkiet i måndags, så det var ju ganska så förståeligt att han inte kunde vara med då. Vi som vanligt kul. Jag mötte upp dem i centrum vid 20:30 ungefär och vi köpte godis och energidryck. Vi var både på Ica (Där jag hade köpte tuggummi av Agne the kassörska tidigare idag) och på Coop. På coop hade de inga billiga energidrycker, så vi gick till Ica, men det fanns bara dyra där med, så vi köpte bara varsin. Eller Sam köpte ingen alls, men Erik och jag gjorde.
Sedan cyklade vi till Sams hus och gjorde något, kommer inte ihåg vad. Sedan så låg vi i gäststugan ett tag och chattade, drack (läsk), åt ostbågar, bubbliz, bomber och annat gott. Sam chattade med Johanna i några decennier, och sedan satte vi på "Blades of Glory" och tittade på den. Fast Sam fortsatte att chatta med Johanna, hela filmen faktiskt.
Sedan så skulle jag ut och ha ett pee. Då såg jag att det snöade! Bambampaaaaa! Glatt sprang jag in till de andra och berättade det och alla gick ut och kollade på snön. Då var det ingenting på marken, men det var ändå ett kul ögonblick (låter gay). Vi gick in igen och drack energidrick, och fick en liten kick.
Vi slöade lite mera och sen kollade jag ut. Marken var täckt med snö, tjiho! Vi gick ut och hade snöbollskrig. Vi srpang runt här och var i Sams område. Jag stukade också tummen när jag krockade med sam så nu kan jag nästan inte spela gitarr! Horrible! Fast jag provade lite när jagk om hem och "On every street" av Dire Straits fungerade faktiskt. Jag har också börjat träna på att plocka med lillfingret. Jag vet inte om man ska det, men det är kul att försöka, för jag tycker det är ganska svårt. Det är kul att lilfingret också får det extra lilla lagret med hud som gör det hårt ovanpå (fingret och inget annat).
Innan kvällen med Sam, och efter besöket hos AG så var jag på Musikbörsen med Oscar. Jag köpte nya strängar, nya plektrum och provade massa häftiga gitarrer. Vi provade typ alla akutiska gitarrer på börsen, och den dyraste var förstås coolast. Det var en Martin för 27:000. Eller den var typ nedsatt lite, men den var väldigt dyr i alla fall. Ljudet var grymt bra, men spelkänslan var ändå bättre. Man liksom flög fram över strängarna och gled och smekte gitarren med kärlek. Inte riktigt så bögigt,men den var i alla fall skön. Sedan tog vi 610an tillbaka, vilket påminde mig om skolan som börjar snart igen, fuck.
Jag ligger lite efter i planeringen, och borde jobba lite hårdare och snabbare om jag ska kunna få alla MVGn jag vill ha. Iofs så tror jag att jag kan ersätta MVGet i svenska med ett i Idrott, men det är ju kul att ha så bra poäng som möjligt nu inför gymnasiet. Dock så har jag en tendens att göra allt i slutet av terminen, och fixa rätt schysta betyg ändå :)
Och på torsdag så drar jag till Göteborg. Vad innebär det? Jo:
Nu ska jag plåga min tumme med lite mer gitarrspela. Ciao!
Sedan cyklade vi till Sams hus och gjorde något, kommer inte ihåg vad. Sedan så låg vi i gäststugan ett tag och chattade, drack (läsk), åt ostbågar, bubbliz, bomber och annat gott. Sam chattade med Johanna i några decennier, och sedan satte vi på "Blades of Glory" och tittade på den. Fast Sam fortsatte att chatta med Johanna, hela filmen faktiskt.
Sedan så skulle jag ut och ha ett pee. Då såg jag att det snöade! Bambampaaaaa! Glatt sprang jag in till de andra och berättade det och alla gick ut och kollade på snön. Då var det ingenting på marken, men det var ändå ett kul ögonblick (låter gay). Vi gick in igen och drack energidrick, och fick en liten kick.
Vi slöade lite mera och sen kollade jag ut. Marken var täckt med snö, tjiho! Vi gick ut och hade snöbollskrig. Vi srpang runt här och var i Sams område. Jag stukade också tummen när jag krockade med sam så nu kan jag nästan inte spela gitarr! Horrible! Fast jag provade lite när jagk om hem och "On every street" av Dire Straits fungerade faktiskt. Jag har också börjat träna på att plocka med lillfingret. Jag vet inte om man ska det, men det är kul att försöka, för jag tycker det är ganska svårt. Det är kul att lilfingret också får det extra lilla lagret med hud som gör det hårt ovanpå (fingret och inget annat).
Innan kvällen med Sam, och efter besöket hos AG så var jag på Musikbörsen med Oscar. Jag köpte nya strängar, nya plektrum och provade massa häftiga gitarrer. Vi provade typ alla akutiska gitarrer på börsen, och den dyraste var förstås coolast. Det var en Martin för 27:000. Eller den var typ nedsatt lite, men den var väldigt dyr i alla fall. Ljudet var grymt bra, men spelkänslan var ändå bättre. Man liksom flög fram över strängarna och gled och smekte gitarren med kärlek. Inte riktigt så bögigt,men den var i alla fall skön. Sedan tog vi 610an tillbaka, vilket påminde mig om skolan som börjar snart igen, fuck.
Jag ligger lite efter i planeringen, och borde jobba lite hårdare och snabbare om jag ska kunna få alla MVGn jag vill ha. Iofs så tror jag att jag kan ersätta MVGet i svenska med ett i Idrott, men det är ju kul att ha så bra poäng som möjligt nu inför gymnasiet. Dock så har jag en tendens att göra allt i slutet av terminen, och fixa rätt schysta betyg ändå :)
Och på torsdag så drar jag till Göteborg. Vad innebär det? Jo:
- Jag missar NO/SO-provet på fredagen
- Jag slipper vara med på skolans öppna hus på lördagen
- Jag missar massa viktig info och hamnar efter
- Min vikt fördubblas p.g.a. allt fikande
- Jag får träffa min roliga släktingar och förhoppningsvis skratta en del
- Jag får åka tåg, yay
Nu ska jag plåga min tumme med lite mer gitarrspela. Ciao!
Supersugen och övernattning
Så har Sam precis gått. Vi var på bio igår och såg "Supersugen", och den var ganska bra faktiskt. Jag trodde att den skulle vara lite mer skrattig, men det var ganska lama skämt, men handlingen var okej. Man vill nästan gå i en amerikansk skola när man ser sånt här, men samtidigt så är det en film, och säkert inte alls likadant i verkligheten. Jag tycker i alla fall att USA verkar häftigt som land, även om man kan klaga på deras politik osv.... Fast det är jag inte så insatt i...
Filmen handlar i alla fall om två ungdomar som inte är så populära som plötsligt får en chans att komma på en fest, om de fixar sprit. Deras kompis har skaffat ett falskleg för att göra det, men blir med om ett rån när han ska köpa det, och måste följa med poliserna. De andra två måste fixa sprit på ett annat sätt, och den tredje snubben måste klara sig undan. Lyckligt slut och massa eld, alltså amerikanskt.
Snart ska jag med Oscar till Musikbörsen och köpa strängar, tror jag. Jag är inte säker på om jag får pengar av mamma till det, men om jag får det så ska jag det. Annars ska jag bara uppdatera mitt plektrumförråd. Har tappat bort alla favoritplektrum och kan behöva en uppsättning nya.
Jag och plektrum är en kul kombination. När jag har nya plektrum så sticker de verkligen ut, för jag känner dem inte. När jag har haft dem ett tag så har jag lärt känna dem, och mina favoriter är snälla och de andra är dumma. Jag är inte psykiskt sjuk, tror jag, men ungefär så känner jag. Sedan så är det skillnad på mjuka och hårda plektrum hur de är. Det är som med människor, mjuka och hårda. De tjocka plektrumen är värst, men ändå rätt sköna att spela med ibland. Jaja, det är min plektrumpsykologi.
Jag försöker lära mig att spela Meditrreanen (jag vet inte hur det stavas, men medelhavet) Sundance med fingrarna. Det är en flamencolåt som jag spelat med plektrum förut, men det är coolare, och man kan göra mer saker om man spelar med fingrarna, så det är bara att öva. Det går väldigt snabbt...
Nu ska jag duscha.
Filmen handlar i alla fall om två ungdomar som inte är så populära som plötsligt får en chans att komma på en fest, om de fixar sprit. Deras kompis har skaffat ett falskleg för att göra det, men blir med om ett rån när han ska köpa det, och måste följa med poliserna. De andra två måste fixa sprit på ett annat sätt, och den tredje snubben måste klara sig undan. Lyckligt slut och massa eld, alltså amerikanskt.
Snart ska jag med Oscar till Musikbörsen och köpa strängar, tror jag. Jag är inte säker på om jag får pengar av mamma till det, men om jag får det så ska jag det. Annars ska jag bara uppdatera mitt plektrumförråd. Har tappat bort alla favoritplektrum och kan behöva en uppsättning nya.
Jag och plektrum är en kul kombination. När jag har nya plektrum så sticker de verkligen ut, för jag känner dem inte. När jag har haft dem ett tag så har jag lärt känna dem, och mina favoriter är snälla och de andra är dumma. Jag är inte psykiskt sjuk, tror jag, men ungefär så känner jag. Sedan så är det skillnad på mjuka och hårda plektrum hur de är. Det är som med människor, mjuka och hårda. De tjocka plektrumen är värst, men ändå rätt sköna att spela med ibland. Jaja, det är min plektrumpsykologi.
Jag försöker lära mig att spela Meditrreanen (jag vet inte hur det stavas, men medelhavet) Sundance med fingrarna. Det är en flamencolåt som jag spelat med plektrum förut, men det är coolare, och man kan göra mer saker om man spelar med fingrarna, så det är bara att öva. Det går väldigt snabbt...
Nu ska jag duscha.
