Gitarristen

Snart är det dags för Falun igen. Dock så skrev jag ett långt inlägg om Falun någon gång innan förra Falun, plus att Erik (nej, det är inte en länk till någon hard-core-gay-porn-sida) skrev ett kort inlägg om Falun så det känns rätt meningslöst att beskriva skiten igen. Kul ska det bli i alla fall!  Det är bara att hoppas att vi får låta så mycket som vi vill låta, och sova så lite som vi vill sova. Vi åker inte dit för skolans skull...

Igår så plockade jag fram alla mina Queenskivor från hyllan. Om man räknar med Brian May's soloskiva så har jag 20 stycken. Jag har köpt alla själv, förutom Greatest Hits 1 och 2 som jag fick av pappa. Jag ångrar inget av köpen, även om jag inte gillar vissa skivor så mycket. Det är rätt härligt att se att man har sponsrat sitt favoritband så pass mycket. Nu är det ju inte säkert att de får så mycket pengar för sina skivor längre, men ändå.

Det jag gillar mycket med Queen är att de inte riktigt bryr sig om att det ska vara si eller så, utan de exprimenterar en del och jag är nästan säker på att de hade väldigt roliga i studion (och live förstås). T.ex i Seaside Rendezvous så är det en del ljud som låter som step-dans, men det är Roger Taylor's fingrar med fingerborgar på.

Det jag också gillar med dem är att de har gjort låtar i så många olika stilar, men samtidigt behåller det Queeniga i dem.

Sedan diggar jag ju självklart alla bandmedlemmars individuella insatser, dock mest Brians och Freddies. Freddie behöver jag väl inte förklarar varför, och Brian för att jag är gitarrist. Alla ser väl inte det speciella i Brians solon osv, men när jag har spelat dem så märker jag att han antingen var väldigt duktig på att improvisera, eller så tänkte han igenom allt noga.

Jaja, nog om Queen.
Nog med bloggande.